17 februari 2012
Sjuksköterskan kommer in med den röda guldmedicinen.
Det är Cisplatin och Doxorubicin.
Droppet ska pågå i 4 dygn.
Därefter efterdropp.
Medicinen är så giftig att Linnea måste kissa och bajsa i en potta.
Pottan ska jag sätta ut i sköljrummet. Så att personalen kan ta nödvändiga prover.
När hon kräks måste det ske i en påse som också ska hanteras ute i sköljrummet.
Kräks hon i sängen måste vi be om hjälp så att personalen kan lägga rent.
Lakanen ska då läggas i en speciell tvättpåse. Så att tvättpåsen kan markeras med en giftsymbol. Så att inte personalen på tvätteriet utsätts för giftet.
Sköterskan tar på sig en heltäckande blå rock och handskar. För att inte utsätta sig för onödiga risker. Så att inte hon riskerar att få gift på sig.
Sköterskan kontrollerar att nålen sitter rätt. För annars kan cytostatikan läcka ut på huden. Vilket kan ge brännskador.
Jag förstår.
Det är ett mycket farligt gift.
Som ska gå rakt in i mitt barns kropp.
Döda hennes celler.
Sjuka som friska.
Det är med blandade känslor jag ser den röda vätskan åka in i nålen.
En del av mig får panik över hur giftigt det är.
En annan del känner, nu jävlar cancer, nu ska du dö.
Vi ska besegra dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar