söndag 19 juli 2015

dagarna är räknade

Det är mycket som händer.
Både fint och svårt.
Allt svårt går inte att skriva om av hänsyn till de nära.
Men det blev en resa till Paris.
Vi fick stå där och se alla fantastiska hjältar.
Vi fick överväldigas av den mäktiga känslan som infann sig när så många förenas i kampen mot barncancer.
Vår hjälte fick stå över cyklingen. Cancern satte stopp.
Fina vännens tillstånd försämrades.
Vi reste ändå. 
Med hjälten och Linneas bästa T.
Det var så fint att ha dem med oss. 
Och förstås fruktansvärt sorgligt. 
Fina vännens frånvaro skapade ett stort hål. 
Ett hål som vi måste lära oss leva med. 
För väl hemma bröts det sista halmstrået.
Dagarna är räknade.
Och jag hatar cancer ännu mer.