söndag 27 mars 2016

man kan inte svettas ut tårar, inte heller cykla ifrån sorgen

Jag har försökt.
Men känslan är att livet går lite för fort.
Så fort jag att inte riktigt hänger med.
Kroppen är långt före.
Medan det som är jag hänger som en ballong på ett skört snöre långt efter.
Det finns bra saker med att ånga fram.
En är att man inte riktigt hinner känna efter.
Men till slut måste det onda ut.
Det som tickar som en bomb i mitt bröst.
Så jag stannar upp.
Gråter arga tårar över det svåra livet.
Låter känslorna finnas.
Och lyssnar till vetskapen om att ännu en årsdag snart är här.