tisdag 21 april 2015

att ha en hel ö som står på tå för oss

Det har varit så fina dagar och jag vet inte riktigt var jag ska börja.
Hela jag är fylld. Uppriven. Dränerad.
Jag känner mig varm, glad och sorgsen i ett.
Tröttare än på länge. Men också mer hoppfylld.
I fyra dagar har vi varit på Ågrenska. Tillsammans med åtta familjer som alla mist sitt barn i cancer.
Lek och skoj har blandats med tårar och djupaste sorg.
En hel ö med fina människor.
Fina familjer som förlorat.
Fina syskon.
Fina professionella team som passat upp oss. Lindat in oss i bomull. Gett oss hopp, föreläsningar och tid att prata.
Men det allra finaste är ändå det de gett våra barn.
De har mötts av högt kompetenta pedagoger.
Tillsammans med syskon som vet, har de fått möjligheten att klä sina känslor i ord. Fått känna samhörighet.
Det går inte att återge hur fantastiskt det är.
Stort tack till alla!

söndag 12 april 2015

ett tecken

"Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor."

Låten slår emot mig och lillasyster där vi står mitt i ett café i Göteborg.
Låten Freja sjöng på begravningen
Rösten stockar sig när jag ska beställa.
Ögonen är fyllda av tårar.
Lillasyster kramar om mig.
Vi bara står så.
En lång stund.
Och lyssnar.
Det är på dagen två år sedan hon lämnade oss.
Nyss har vi varit och pärlat armband på Ung cancer.
Ett bra sätt att hedra Linnea på. Jag vet att hon hade tyckt om det.

- Det är nog en hälsning, säger lillasyster när låten tystnat.

Jag väljer att tänka så med.
Fast jag egentligen inte tror.
För det känns fint att låten kommer just då.
Speciellt.
Och jag tänker inte analysera sönder det.





onsdag 8 april 2015

älskade finaste Linnea

Det är så ofattbart.
Att två år har gått.
Jag häpnar fortfarande över att jag står och går.
Att jag andas och överlever.
Fortfarande vill magen vända sig ut och in vid tanken på allt som hänt.
Fortfarande tänker och känner jag.
Varje stund.
På allt som du fick genomlida
På dagen då allt började.
På dagen då allt tog slut.
Jag saknar dig fortfarande så mycket att luften tar slut och hjärtat stannar.
Min älskade fästing.
För evigt.