söndag 27 mars 2016

man kan inte svettas ut tårar, inte heller cykla ifrån sorgen

Jag har försökt.
Men känslan är att livet går lite för fort.
Så fort jag att inte riktigt hänger med.
Kroppen är långt före.
Medan det som är jag hänger som en ballong på ett skört snöre långt efter.
Det finns bra saker med att ånga fram.
En är att man inte riktigt hinner känna efter.
Men till slut måste det onda ut.
Det som tickar som en bomb i mitt bröst.
Så jag stannar upp.
Gråter arga tårar över det svåra livet.
Låter känslorna finnas.
Och lyssnar till vetskapen om att ännu en årsdag snart är här.

2 kommentarer:

  1. Kia(ängeln Simons mamma)28 mars 2016 10:47

    Datum som har etsat sig fast,insjuknandedagen,dödsdagen,begravning hemska operationsdagar.Däremellan födelsedagar,aftnar,skolavslutningar mm.mm.Vårt liv har blivit en enda jobbig almanacka.Solen kan inte lysa för oss hela tiden utan det finns en skugga som lurar.Jag har blivit den "oroliga"mamman som Simons bröder säger.Man tar inget med en axelryckning längre....men vi kämpar på så gott vi kan.Ibland väldigt tungt,ibland lite lättare.Ha det gott..kram Kia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det är verkligen ett annorlunda liv vi lever. Det är ett under att fortsätter kämpa. Att vi trots allt orkar.
      Kram till dig med!

      Radera