onsdag 24 februari 2016

en elvaårsdag

I slutet av februari fyller hon.
Vår lilla.
Det är precis i början av vår tunga period.
Tiden för insjuknande och återfall.
Ofta önskar jag att hon fick fylla en annan tid.
Så vi slapp kämpa med allt det svåra samtidigt.
I år kan vara den värsta födelsedagen.
För lillasyster.
Jag vet förstås två som är värre.
Den ena en 10-årsdag.
Huvudet skalligt efter cytostatikabehandlingarna.
Benet nyopererat. Ryggmärgsbedövning och kateter.
En kropp som knappt orkar lyfta armarna.
Än mindre äta den efterlängtade tårtan.
Besvikna ord över vilken dålig födelsedag det är.
Den andra en 8-årsdag som inte går att fira för att storasyster är så medtagen efter sin första lungoperation.
Vi firar i förväg det året.
På lekterapin.
Med ständig påfyllning av morfin.
Och ett mammahjärta som värker.
Men för lillasyster är idag den värsta.
För lillasyster går luften ur redan kvällen innan.
Tårarna vill aldrig sluta.
Hon skriker sig hes från kvällen,
genom natten.
Ända tills morgonen.
Vi försöker slå knut på oss själva.
Vi gör allt för att göra det bra.
Och för att förstå
Men ingen av oss vet riktigt vad felet är.
Utbrottet är massivt.
Min kropp töms på energi.
Grodorna växer i munnen, men jag lyckas svälja dem.
Jag vet ju att allt bottnar i något större.

Det blir en okej dag till slut.
Lillasyster sansar sig och går till skolan.
Det blir filmmys.
Godis.
Och med den där telefonen vi egentligen tyckte var för dyr inslagen i ett paket.
Det blir okej.
Men inte mer än så.

på lillasyster whiteboard



9 kommentarer:

  1. <3 Så svårt.Omöjligt att säga grattis.

    SvaraRadera
  2. Lilla finaste lillasyster! Det gör så ont att läsa inlägget. Det är så fruktansvärt orättvist. Fuck fuck fuck cancer!

    SvaraRadera
  3. Tårarna rinner. Fina fina lillasyster. Som hon kämpar......som NI kämpar....
    Varma kramar

    SvaraRadera
  4. Mitt hjärta gråter för lillasyster <3

    SvaraRadera
  5. Kia,ängeln Simons mamma26 februari 2016 kl. 08:46

    Lider med lillasyster...tänk om alla visste hur vi lider på olika sätt.Tyvärr säger jag att även en del sjukvårdspersonal tror att "tiden läker"Vadå läker??det är bara tomma verkningslösa ord.Hoppas av hela mitt hjärta att lillasyster kommer att känna glädje av sina födelsedagar i framtiden...kram Kia

    SvaraRadera
  6. En så gripande text. Sitter här med tårar i ögonen och är så ledsen för allt. Lilla lillasyster vilken sorg. En sån sorg som är bottenlös. För er alla. Kärlek till er. ´/Helena

    SvaraRadera
  7. Kia(ängeln Simons mamma)5 mars 2016 kl. 22:17

    Hej Camilla,vill bara tala om att jag har mailat ansvarig person på Barncancerfonden att det är extra viktigt att engagera sig i syskon som mist en älskad syster eller bror.Ingen ska behöva må så dåligt som lillasyster gör.Det är många som har det likadant.Har betonat att vi som mist är såååå viktiga då vi har gått igenom det absolut värsta tänkbara.När vi har mist ett barn så "glöms" vi lättare bort.Detta ska jag kämpa för så mycket jag orkar.Ha det gott,kramar Kia

    SvaraRadera
  8. Jag blir lika ledsen var gång jag är inne på din sida. Varför finns ingen rättvisa i världen, vad kan en liten tjej ha gjort för att försvinna och aldrig kunna uppleva allt det roliga som hon skulle få göra i livet, allt som vi själva kan se tillbaka på. Första kärleken, bästisar, sommarlov, födelsedagar, jul, det finns hur mycket som helst. Det finns ingen rättvisa alls. Jag kommer själv att ta tillvara på alla dagar jag har med min egen lilla tjej som snart fyller tolv, man vet aldrig vart livet tar vägen. Sköt om er, jag tänker dagligen på er, även om jag inte känner er alls så har detta berört mig så oerhört.
    Kram
    Magnus

    SvaraRadera
  9. Tack alla för era fina ord! Jag har hållit mig undan allt som har med cancer att göra, min blogg, era ord och bloggar i ett fåfängt försök att hålla ihop.
    Tack, Kia för att du hört av dig till Barncancerfonden. Tom jag är förvånad över denna sena och starka sorg. Det är nog så viktigt att förstå att det kommer att behövas livslångt stöd för syskon eller barn som överlever. Och för oss som föräldrar. Det kräver så mycket energi att vara stöd i lillasysters svåra tid. Så mycket klokhet. Känslan är vi knappt har varken eller. Men vi gör vårt bästa.
    Kramar till er

    SvaraRadera