söndag 14 februari 2016

att sakna

Jag har inte varit i huset sedan hon dog.
Nu ska jag vara ensam där.
Hjärtat bultar lite extra när jag kliver ur bilen.
Hennes doft slår emot mig så fort jag öppnar dörren.
Minnena väller över lika snabbt.
Ett efter ett.
De sista.
Med henne liggandes i sängen.
kämpandes.
Eller
Sittandes vid bordet. Små, svaga tuggor av maten. 
Sakerna som hon placerat.
Noggrant utvalda.
Hon finns i varje liten detalj.
Jag sätter mig i fåtöljen
Och låter åren skölja förbi.
Tårarna får rinna.
Du är så saknad älskade vän.

2 kommentarer:

  1. Kia,ängeln Simons mamma14 februari 2016 20:31

    Livet är inte rättvist Camilla.På fredag är det åtta år sedan Simon lämnade oss och det gör så ont.Robin ska tatuera in hans födelseår och en solnedgång i havet på sin överarm denna dag.Jag måste göra något roligt för lillebror denna dag och för mej själv sa han.Förlorade en kusin i Göteborg i denna monstersjukdom.Han begravdes i fredags men jag ORKADE inte vara med.Lider just nu av ett virus på balanssinnet.Vi måste kämpa på trots allt.Vi tänker på er och hoppas att allt löser sig för lillasyster.Kramar Kia

    SvaraRadera
  2. Tack Kia!
    Det blev ett svårare liv än någon av oss föreställt sig.
    Kramar till er

    SvaraRadera