22 februari 2012
Dagarna går.
Illmående.
Kräkningar.
Smärta.
Morfin.
Långsamt närmar vi oss dagen då vi ska få åka hem.
Linnea och konsultsjuksköterskan planerar för ett skolbesök där man ska berätta för hennes klasskompisar om vad som hänt.
Två veckor har gått sedan hon senast var där.
Två veckor sedan jag i hast lämnade mitt jobb.
När nålen ska dras är Linnea livrädd.
Det har bildats massa vattenblåsor under tejpen. Försiktigt måste man dra bort plasten.
Det tar lång tid.
Det gör ont.
Men Linnea kämpar. Hon vill så gärna vara med på skolbesöket.
Tillslut dras även nålen.
Och Linnea skriker.
Det skär i mig.
I skolan visar Linnea bilder från sjukhuset. Hon och sköterskan hjälps åt att berätta.
Klassen ställer frågor. Linnea svarar.
Jag imponeras. Mitt hjärta svämmar över av kärlek. Hon är så stark mitt i allt.
Bara timmar sedan hon kräktes.
Dagar sedan hon åt.
Så ynklig och liten hon varit och nu så stark.
Så klok.
Mitt fina barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar