en dag i taget

22 - 24 februari 2012
När vi varit på skolan, samma dag som vi tidigare lämnat sjukhuset, åker vi tillbaka för att göra en Pet-Ct. Även om vi inte förstår det än, så är läkarna fundersamma. Skelettscinten och Mr-bilderna stämmer inte överens. På skelettscinten ser man endast den förväntade tumören. På Mr-bilderna tycker man att det ser ut som att tumören går in i mjukdelarna samt att man ser någonting på låret.
Vi har inte kraft att ta in det.
Vi använder all vår kraft till att göra ännu en undersökning mot Linneas vilja.

Väl hemma brakar vi ihop.
Linnea är utmattad. Vi är alla utmattade.
På natten ligger vi nära.
Sömnen är ryckig.
Den avbryts av sorg, oro och kräkningar.
Men vi är nära. Vi försöker njuta av att bara få vara just så.
Nära.
Här och nu.

På dagarna råder en kamp.
Kampen att äta.
Kampen att slippa kräkas.
Kampen mot oro och smärta.

När vi varit hemma en dag åker vi och provar peruk.
Jag bär Linnea från bilen, för hon orkar inte gå.
Hon är så utmärglad. Hon har så ont i magen och så ont i benet.
Det är jobbigt att prova peruker.
Ingen ser ut som vi förväntat oss.
Linnea är mörk under ögonen.
Hon ser så ynklig ut.
Smärtan ger henne ett jagat uttryck i ögonen.
Efter tre peruker syns kallsvetten i hennes ansikte.
Vi ger upp. Vi åker hem utan att beställt någon peruk.

Hemma i huset ligger Linnea på sängen. Så svag och ynklig. Tårarna rinner stilla.
Jag vet inte om jag kommer att orka , mamma, säger hon. Inte om det ska vara så här.
Jag försöker peppa, medan paniken stegrar i kroppen.
Hur ska hon orka? Det är så långt kvar! Men hon är redan slut.
Hon måste orka!
Jag tror att vi båda ser 18 likadana behandlingar framför oss.
Med fasa.
Benoperationen har vi inte ens orkat prata om.
För att orka inser jag att vi måste stänga ute framtiden.
Vi får ta en dag i taget.
Vårt första mål måste bli att klara av sex behandlingar. De sex som är före operationen.
Längre orkar vi inte tänka.

Mitt i all kaos fyller lillasyster år. 7 år.
Ett litet barn som tvingas bli stor. Så mycket större än en vanlig sjuåring.
Det blir en annorlunda födelsedag. Det blir lugnt och stilla.
Paket och tårta. Lite skratt, men ingen riktig lycka.
På kvällen ligger vi tillsammans i sängen och tittar på en film som Linnea fått av en kär släkting.