Jag kommer att behöva kliva utanför denna bubbla av sorg som jag befinner mig i.
Jag förstår det.
Jag vet redan varför.
Kanske är det inte så enkelt att det är antingen eller.
Förmodligen inte.
Men bubblan måste åtminstone minska.
Bli lättare att kliva ur och i.
Jag tänker att ett sätt är att se andras sorg.
Hitta vägar att hjälpa dem som har det värre.
För att få perspektiv.
För att det skulle vara att hedra Linnea.
Jag vet bara inte hur.
Eller på vilket sätt.
Och jag förstår verkligen inte hur jag ska orka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar