Vi har tagit blodprov.
Belöningen denna gång blev en tatuering.
Ett hjärta som hon sätter på sitt ben.
Det sjuka.
Hon visar mig.
Och jag ser hur svullet det är.
Hur har jag kunnat missa.
Hur länge har det sett ut så här.
Läkarna säger att det inte är ovanligt.
Att tumören ibland reagerar på cellgifterna genom att bli svullen.
Att man inte vet vad det betyder.
Men att det inte behöver vara dåligt.
Jag tänker att det inte är bra.
Syftet är ju att den ska minska. Dö.
Vara lättare att operera.
Kan den vara svullen och död på en gång?
Den borde skrumpna ihop.
Det känns som att cancern vunnit första ronden.
Strax kommer beskedet att det blir en knäledsprotes.
Som jag hela tiden varit inställd på.
Först nu förstår jag att läkarna hoppats på en enklare protes.
Att det funnits ett bättre alternativ.
Det är skönt att jag inte förstått.
Jag har precis läst igenom alla dina inlägg och jag är helt stum. Det ni drabbats av är för jävligt rent ut sagt. Det finns inga ord....
SvaraRaderaSkickar styrka och kraft att finnas där för lillasyster. Stor kram Maria S
Tack, snälla! Det värmer!
SvaraRaderaKram
Jag läser och kan inte själv hitta orden. Men lillasyster kunde. Formulera det ofattbara.
SvaraRaderaJag vet inte vad jag ska skriva. Bara att jag läser. För min egen skull, för att förstå mig. Tack för att du skriver.
Jag vill skicka tankar och värme och kärlek. Många kramar Frida
Tack för att du berättar! Jag skriver främst för mig själv. För att förstå och ordna ordning i kaoset.
SvaraRaderaMen det värmer att mina ord kan hjälpa någon annan.
Ta hand om dig!
Kramar Camilla