26-31 mars 2012
Det är dags för den andra röda kuren.
Linneas fjärde totalt.
Minnet från den förra röda med ständiga kräkningar, blåsor och smärtor gör mig spänd. Efterverkningar som knappt hann ge med sig innan det var dags för feber.
Vi börjar som vanligt med en helvetes nålsättning. En nålsättning som spårar ur.
Linnea får gå ut ur behandlingsrummet utan nål, men med stesolid i kroppen som ska verka före nästa försök.
Jag lider med Linnea som får så mycket ångest.
Jag lider med fina personalen som försöker med allt utan att lyckas.
Själv är jag psykiskt slut och vill bara lägga mig ner med en filt över huvudet.
Men det går förstås inte.
Istället försöker jag samla mig inför andra försöket med nålsättning.
Som tack och lov fungerar.
Efter 40 minuter.
Trötta lägger vi oss i våra sängar i vårt rum. Linnea är mycket blek. Det visar sig att hon behöver blod. Hb:t är för lågt.
Dagens dåliga start och det faktum att hon behöver blod gör att det blir ett extra dygn på sjukhus.
Det gör mig frustrerad. Jag har laddat för 5 dygn som känns mer än nog.
Men jag sväljer.
Och laddar om.
Linnea har ont i lungorna, speciellt på vänster sida. Hon tror att det beror på ultraljudet som gjorts för att kontrollera att hjärtat fortfarande klarar av cytostatikan. Läkaren misstänker att det gör ont eftersom slemhinnorna är sköra.
I efterhand kommer jag undra om inte de jävla metastaserna spökade redan då.
I efterhand hittas inga lungröntgenbilder från denna tid.
I efterhand förstår jag att det kanske inte spelar någon roll.
Metastaser som kommer under behandling tyder på en mycket aggressiv cancer. En cancer som troligtvis inte går att bota.
Kanske lika bra att jag inte vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar