skola

mars 2012
Under veckorna kommer fina sjukhusläraren.
Varje dag.
Vi spelar engelska spel. Jag läser. Vi räknar. Det känns viktigt!
Skolan ska hon klara. Det ska inte cancern få förstöra.
Den första tiden går vi till skolan en stund varje fredag.
I mötet med den underbara rektorn och lika underbara läraren bestämmer vi att allt Linnea behöver göra är de nationella proven.
Men det är okej om hon inte orkar. Hon har redan uppfyllt treans mål.
Det känns skönt.
Proven sköter hon galant.
En fredag i skolan hinner hon tom göra två matteprov innan kompisarna är klara med det första.
Fullproppad med cytostatika. Magen tom.  Blåsor i munnen. Kroppen som värker.
Jag och läraren ler i samförstånd.
Hon är fantastisk!
Mammahjärtat sväller av stolthet.
Fast det egentligen inte spelar någon roll.
Vad är några prov mot den viktiga kampen!?
Men det ger mig ändå en lättnad. Jag är tacksam för att hon har så lätt för sig i skolan, att vi inte behöver brottas med det också.
Nästan hela vårterminen i trean, några veckor i fyran. Det är allt hon kommer missa. Sen ska hon sitta där i skolbänken i fas med sina klasskompisar.
Skratta.
Hår på huvudet.
Tror jag.
Så fel jag har.

På väg till skolan