fredag 3 januari 2014

blåsor, morfin, panik och snart är operationen här

23/4-7/5 2012
Vi är inne på den sista gula före operationen.
Sonden kräks upp igen.
Man försöker sätta ny.
Om och om igen.
Tills jag nästan lägger mig ner på golvet och skriker.
Läkaren säger att blåsorna i munnen tyder på att det finns blåsor invändigt också.
Ändå försöker man att sätta fler.
Efter nio sondsättningsförsök ger man upp.
Det får bli näringsdropp istället.

I korridoren pratar jag med den gravida mamman.
De har varit där en månad utan att komma hem.
De har inte varit hemma sedan första beskedet.
Våra barn kommer att finna varandra. Trots åldersskillnaden.
Flickan kommer inte heller att klara sig.
Hon dör ett halvår efter Linnea.
Men det vet vi inte då.

När jag haft besök av en vän. Som fått bo på sjukhuset tillsammans med mig. Kommer två andra vänner.
Vi sitter i dagrummet och dricker te.
Mina ögon sneglar mot skärmen i taket.
Där kan jag se om Linnea trycker på larmet.
Ändå springer jag in gång på gång.
Hon bara sover.
Jag känner att något är fel.
Tillslut ber jag sköterskan ta prover.
Säger att jag tror att Hb:t är lågt.
Det är det.
Tillsammans med de vita.
Febern kommer.
Morfin och antibiotika kopplas in.
Blåsorna blir värre.
Linnea har så mycket blåsor att läpparna ständigt blöder.
Bland de värsta sköterskorna sett.
Trots att vi sköljt och sköljt med andolex.
Dagarna för återhämtning krymper.
Tills inga finns kvar.
Vi hamnar på en annan avdelning.
Det finns ingen plats för oss längre.
Två dagar kvar till operationen och paniken stiger hos oss båda.
Det som skulle vara två veckor.
Med närhet, skratt och mat.
Hemma.
Jag bönar och ber att få åka hem med hemsjukvården som hjälp.
Vi får en kväll och en natt.
Det är tur.
För vi har mycket tuffa sjukhusveckor framför oss.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar