söndag 12 januari 2014

balidagar

Fattiga människor.
Som ändå ler.
Hinduer som vet att människan mår bättre om hon är vänlig.
Om hon tänker positivt.
Deras religion är stark.
Jag kan avundas dem det.
Jag tänker på deras vänlighet.
Och på taxichaufförens ord, att en glad människa mår bättre.
Att ett leende värmer själen.
Därför ler de trots svårigheter.
För ingen mår bättre av att vara bitter.
Jag vill fråga hur de gör med sorgen.
När det värsta händer.
När någon nära dör.
För visst måste de också sörja.
Visst måste sorgen få sin tid.
Även här.
Men orden stannar i mig.
Kanske finns det ändå inga enkla svar.
Bara en väg jag själv måste vandra.
Att lära sig leva med sorgen, men ändå vara tacksam för livet.
Det är svårt.
Och kanske måste det vara just det.
För det finns nog inget svårare.
Än att förlora sitt älskade barn.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar