måndag 13 januari 2014

diagnos dengue

Natten var något orolig.
Lillasyster har feber och huvudvärk.
Jag hoppar in i min gamla sjukdomsvärld. 
Där jag lärt mig att hålla kontrollen.
Jag lägger upp all fakta på bordet.
Symptom. 
Möjliga diagnoser. 
Prognoser. 
Vad ska jag titta efter. 
Hur snabbt ska jag reagera.
Som i ett blixtnedslag är jag tillbaka i sjukdomslivet.
Jag ordinerar paracetamol var sjätte timme och vätska. 
Kontrollerar så inga nya symptom uppstår.
Tempar.
Kanske är det för att inte falla undan för oron.
Kanske är det för att jag lärt mig att jag bara vet om det som sker just nu.
Om det värsta händer sen. Det har jag ingen aningen om.
Kanske är det för att min kropp byggt upp ett pansar där oron inte helt kan tränga igenom.
Inte längre ger de blixtrande svarta maghuggen.
Bara en sliten, diffus oro.
Där jag mer krasst konstaterar.
Händer det hemskaste igen.
Då. 
Då slutar jag att kämpa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar