första inläggningen

måndagen den 13/2 2012
Kl 8 infinner vi oss på Q 84, avdelningen för barn sjuka i cancer.
Här möts vi av färgglada väggar. En manlig sjuksköterska och en barnsköterska tar hand om oss. De visar oss hur allt ser ut och fungerar. I köket kan man välja vilken mat man vill laga till sitt barn. För barn som har cancer äter hellre chips och hamburgare än sjukhusmat. I behandlingsrummet tar man blodprov och sätter nålar. Det är viktigt att barnen är trygga i sina rum och sängar. Varje rum är inrett på olika sätt. Vi får riddarrummet, rum 23.
I allrummet får vi vårt första möte med clownerna. De som kommer att rädda vårt humör så många gånger.
Vi möter en flicka, något äldre än Linnea, och hennes pappa. Trots den konstiga känslan över att vi ska vara här, trots vår skräck och chock, kan vi känna oss välkomna.
Vi installerar oss i väntan på en MR-röntgen. Operationen av port-a-cathen ska ske först nästa morgon.

När Linnea väl ska göra sin MR får hon panik. Vi har förberett oss med en cd-skiva hemifrån. Men inte hjälper det. Personalen är lugn och försöker hjälpa henne på alla sätt. Det är andra cd-skivor. Det är andra hörlurar. Det är extra vadd i öronen för att slippa oljudet. Men Linnea har panik. Frustrationen växer i oss när vi inte lyckas, när vetskapen av hur attraktiv undersökningen är, hur tight schema de har och hur många som sitter och väntar. Det är nu mutorna träder in i vårt liv. Men inte ens det hjälper.
Tillslut får vi ge upp.
Ett nytt försök görs lite senare på eftermiddagen. Med lugnande, men med lika dåligt resultat.
Sköterskor och läkare verkar inse vilken rädd flicka de har att göra med. En klok läkare arrangerar så att undersökningen ska göras i samband med operation och sövning. Vi drar en suck av lättnad.

På kvällen är det dags för första dubbelduschen.
Linnea sörjer att hon inte ska få en vanlig alla-hjärtans-dag.
Jag sörjer att det inte finns någon återvändo. Vi har lämnat ett oförstört liv. Och hur det än blir, ska det oförstörda livet aldrig finnas mer.