torsdag 10 april 2014

saknad

Saknaden är som ett stort svart hål som hotar att äta upp mig inifrån.
Jag saknar så det gör ont.
Henne.
Skrattet.
Närheten.
Glädjen.
Lyckan.
Kärleken.
Hår som flyger i vinden.
Ben som springer i gruset.
Smala små fingrar som smeker min kind.
Rösten som viskar att hon älskar mig.
Jag saknar livet som det var.
Och livet som aldrig blir.

2 kommentarer:

  1. God kväll, jag känner dig inte men ändå känns det så. jag önskar att jag kunde hjälp, trösta och ge dig mod till att känna livet igen. Sänder dig en av mina varmaste kramar

    SvaraRadera
  2. Jag önskar nog med att det fanns någon eller något som kunde hjälpa. Men den krassa sanningen är att det bara är att lära sig att leva med smärtan. Fast varma kramar och fina ord lindrar förstås. Så jag tackar för det!
    Kram

    SvaraRadera