tisdag 15 april 2014

tack för att du finns, finaste lillasyster

Så närmar sig påsken.
Och med den minnena av den då upptäckta upphöjningen på brösten.
Av hoppet som krympte.
Av höjda ögonbryn över att det inte vände.
Åtminstone inte till det bättre.
Jag ligger i sängen.
Efterdyningarna från årsdagen gör mig fortfarande alldeles orkeslös.
Lillasyster har åkt före till farmor och farfar.
En plötslig och intensiv längtan efter lillasyster grabbar tag i mig.
En längtan som går att göra något åt.
Och det känns riktigt bra.

6 kommentarer:

  1. Vilka fina ord Camilla. Jag blir glad av att läsa dom. Den känslan betyder något tror jag. Något bra. Kram

    SvaraRadera
  2. Vad härligt att läsa att du längtar till det fina.
    Kram fina du må du få lite styran från ovan eller från något annat oväntat håll❤️

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aj vad jag stavar illa, sv-lärare som jag är! Skyller på en glass som sonen tappat på tangentbordet!

      Radera
  3. När jag läser dina två sista inlägg känns det som om något håller på att hända. Någon annan känsla smyger sig in mellan raderna. Fånga den. Du är på väg. Inte bort från Linnea. Bara vidare med din familj. Kram.

    SvaraRadera
  4. Fina ord till fin lillasyster. Hoppas ni får en fin påsk, så ses vi snart. Varma kramar

    SvaraRadera
  5. Tack och varma kramar till er alla fina!

    SvaraRadera