söndag 20 april 2014

påsk

30 mars 2013
Påskafton

-Snälla, låt mig åtminstone slippa gå ur bilen!
Linnea tittar bestämt på mig.
Vi har fått permission från sjukhuset.
En övning i att vara utan syrgas.
Linnea vill absolut inte åka hem.
Mot sin vilja har hon följt med ändå. Men där går gränsen. Hon tänker stanna i bilen.
M har gömt påskägg i trädgården och jag har lovat att göra lillasyster till en påskkärring.
Lillasyster är arg när jag målar hennes kinder. De blir röda på fel sätt.
Dessutom var det inte den här klänningen hon ville ha.
Måste hon också strula, tänker jag.
Men det är klart att hon måste.
Allt känns fel.
För oss alla.
Jag är splittrad och stressad.
Mina tankar är hos Linnea som sitter i bilen och väntar med M.
När lillasyster är klar får hon leta efter äggen själv.
Jag sätter mig tyst bredvid Linnea och undrar för vems skull vi gör det här spektaklet.
Vem försöker vi lura?
Kanske är det för lillasysters skull. Och hon känner ändå så tydligt hur fel allt är.
Kanske är det för hoppets skull. För att få känna att allt snart ska bli bra.
Mest är det för Linneas skull. För att göra henne glad. Få henne att känna livet. För att hjälpa henne att bli frisk.
Och det misslyckas totalt.
När lillasyster hittat äggen tittar Linnea bedjande på mig och undrar om vi kan köra tillbaks.
Jag sväljer klumpen i halsen och försöker le.
Och så kör jag till sjukhuset.
Till vårt rum på kirurgen.
Till syrgas och dropp.
Med ett vemod i mitt bröst.

4 kommentarer:

  1. Malin Änglamamma20 april 2014 kl. 22:40

    Älskade vännen ❤️

    SvaraRadera
  2. Fina Camilla,minns julafton då läkarna tvingade hem oss.Ni blir hospitaliserade om ni inte byter miljö...vadå? Simon hade ju 0 i neutrofila då åker man inte hem.Där var jag mest emot men Simon åkte gärna hem så då fick det bli så naturligtvis.Vi klarade julen utan feber och infektion trots allt.Nu gäller det son nr1 på hjärtintensiven.....suck.Har blivit så arg och besviken på allt...kanske normalt??
    Vi kämpar på Camilla vad kan vi annat göra?Kramar Kia

    SvaraRadera