onsdag 9 april 2014

på andra sidan

Så kom dagen och gick.
Årsdagen.
Den blev så bra som den kunde.
Vi är förbi det första året.
Är det nu det ska bli lättare?
På andra sidan det svåraste.
Tid som går.
Tid som ökar avståndet mellan oss.
Jag vet inte vad jag förväntade mig.
Men det känns inte lättare.
Jag vet bara att jag känner mig oändligt trött.

6 kommentarer:

  1. Att du är så trött Camilla beror på den hemska spänning och oro du hade under Linneas sjukdomstid och sedan tiden efter.Sedan kommer året du ska genomlida med skolavslutning,födelsedag,påsk,jul,dödsdagen mm.mm.Tröttheten ska delvis vara läkande fick vi höra av en läkare men hur mycket tar vi in i våra hjärnor,Själv har jag blivit nojjig när någon blir sjuk i släkten.Min pappa är sjuk,Simons äldste bror fick åka akut till Huddinge sjukhus idag...skenande puls och hjärtklappning igen...för mycket jobb och han har haft svårt att bearbeta lillebrors bortgång.Ibland vill man bara stoppa huvudet i sanden.....det värsta har ju redan hänt...varför mer kan man undra?Hoppas att ni får ett bra Påsklov.Kram Kia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som alltid, tack Kia för dina ord!
      Hoppas att din pappa snart mår bättre och att Simons storebror tar hand om sig.
      Kram

      Radera
  2. Hej, jag har hittat dig ute på nätet. Blir så berörd över dina ord, jag arbetar som sv. lärare och tycker att du borde göra något med dina texter. De är så berörande, nakna och smärtsamma. Du kan hjälpa och sätta ord på de som är en avgrund. Ta vara på din förmåga, du berör, tröstar och hjälper. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för dina fina ord, Linda!
      Att beröra och på något sätt hjälpa andra känns fint mitt i all sorg.
      Mitt främsta syfte med att skriva är att bearbeta, förstå och hitta livet igen. Om det är som du skriver kan kanske skrivandet ge mig någon slags mening med livet. Jag vet inte. Jag vet bara att jag måste hitta en ny mening.
      Kram

      Radera
  3. Ja tänk om allt bara vände nu när "erat år" har passerat. Om sorgen ändrade form. Saknaden kommer ju inte bli mindre, hur skulle den kunna det? Det är som om du skulle sluta älska lillasyster. Tiden läker alla sår? Nej. Men förhoppningsvis kommer inte såret rivas upp så enkelt som det gör idag. Styrkekram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, jag tror inte heller att tiden läker alla sår. Bara att man lär sig leva med dem. Och kanske är vi på god väg...
      Kram

      Radera