fredag 4 april 2014

när livet stannar

Torsdagen den 4 april 2013
Och så tog livet slut.
Dagen då läkarna sa att det inget mer fanns att göra.
Dagen då de trodde att vi kanske hade en månad kvar.
Det som blev fyra dagar.
Dagen då vi skulle försöka förhålla oss till det faktum att livet skulle levas utan.
Utan vår Linnea.
Dagar som blev ett vakuum.
Som vi levde bredvid livet.
Och som jag fortfarande gör.
Ett år sedan livet och hoppet tog slut.

Inlägg skrivet 6 januari 2014
Tysklandsfärjan
Innanför dörrarna på röntgenmottagingen står den.
I en monter av glas.
En tysklandsfärja av lego.
Solblekt.
Den har stått där i många år.
Ända sedan jag själv bröt armen som barn.
Vi passerar den.
I rullstol.
I säng.
Jag berättar om den brutna armen.
Jag berättar om den riktiga båten.
Om hur vi, när jag var barn, fick hoppa in på bildäck när båten höll på att åka utan oss.
Jag pratar för att slippa tänka.
Men inom mig blåser en ledsen vind. Som önskar att vi också var där för en bruten arm.
Inte för ett stålben eller metastaser i lungorna.

Jag minns gången.
När en biopsi skulle göras.
Utbuktnaden som jag övertalade mig var vätska. Som kanske uppstått efter lungoperationen.
Jag minns kirurgens ord. Att vi beroende på biopsin hamnar där vi hör hemma efteråt. 
På kirurgavdelningen eller på barncanceravdelningen.

Jag minns onkologläkaren som plötsligt kom.
Inte ett ord. Allvarlig blick.
Jag minns känslan av att nästan ramla sönder och falla isär i tusen bitar på golvet.
I stolen där jag satt utanför ct-röntgen.
Hur jag fick anstränga mig för att hålla ihop.
Jag minns rädslan.
Jag minns insikten.
Att det inte var bra. Inte det minsta.
På väg upp till uppvaket gick jag bakom sängen.
Tyst.
Med iskall mage och ett trasigt hjärta.
Sista gången jag passerade båten.
Fyra dagar senare var hon död.

2 kommentarer:

  1. Jag har svårt att finna ord. Jag antar att jag bara känner en mikrodel av det du beskriver, men det känns vansinnigt otäckt. Kram.

    SvaraRadera
  2. Tack, Helena! Nej det finns inga ord för detta fasansfulla! Inte ens jag har dem.
    Jag kan bara skriva:
    Barn borde inte få cancer!
    Barn borde inte få dö!
    Det är omänskligt och orättvist!
    Styrkekramar till dig!

    SvaraRadera