torsdag 27 november 2014

november rain

Grå himmel. Ihärdigt regn. Blöta hundpromenader.
Ensamhet.
Matlagning med tillhörande disk.
Mörkret som kommer innan man ens hunnit se ljuset.
Det har alltid varit den svåraste tiden.
Men tanken på julstjärnor i varje fönster. Mys till julkalender. Pepparkakor, vörtbröd och glögg. Hyacintdoft. Stearinljus.
Det är det som gjort det uthärdligt.
Nu känner jag mig vilsen.
Jag vill inte ha pynt. Jag vill inte ha mys. Jag vill spola förbi julen.
Det var ju hennes tid.
Nu känns den tiden svårare än den blåsigaste novemberdagen.
Vad ska jag längta nu efter?
Vad ska hjälpa mig förbi två svåra månader?
Jag försöker att bryta ner min längtan, såsom M lärt mig.
Längtan behöver inte vara långt fram. Längtan kan vara i det närmsta.
Jag tänker på morgonkaffe. Varm dusch efter kall promenad. Fika med vänner. Familjestunder med nytt mys.
Det finns många, många små saker att längta till.
Jag ska bara lära mig att ändra perspektiv.

6 kommentarer:

  1. Kia(ängeln Simons mamma)27 november 2014 kl. 13:30

    Julen är och kommer alltid att bli tung....en helg som man bara skulle vara HELA familjen.Du kommer att märka av att det blir lite lättare med åren.Nu har ni ju lillasyster att tänka på.Simons bröder är ju vuxna och vi har ingen tradition direkt längre.Blir väl ändring den dagen barnbarnen kommer.Vi ses på Juldagen nuförtiden.Före jul åker vi till Drottning Silvias och överlämnar glasscheckar,ICA present kort och inträdesbiljetter till Alfons Åbergs Kulturhus
    Detta betalar "Simons Minnesfond"Känns så bra att kunna ge familjerna på 322:an lite uppmuntran...detta är vår bearbetning.Vi får hoppas att december flyger iväg.Ha det gott,kram Kia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår att det känns fint att kunna bidra och hjälpa.
      Det gäller att forma nya traditioner. För lillasyster skull, men också för att det ska bli uthärdligt.
      Kram

      Radera
  2. Du säger att julen var hennes tid. Kanske om ni tänker att hon sitter där uppe och tittar ner och ler och ser hur fint ni har gjort det..... kanske kan det kännas lite lättare. Så har jag tänkt när jag saknar honom som försvann, att det "här" älskade han. Nu sitter han där uppe med sitt finurliga leende som han alltid hade och tittar på oss, kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Jag tänkte så när jag plockade fram advent. Och det kändes faktiskt lättare. Som att hon var med mig.
      Kram

      Radera
  3. Fredag i dag Camilla. Fredag och helg. Jag är helt slut efter veckan. Olivia skall sova hos en kompis. Imorgon leker hon borta nästan hela dagen. Men jag vet ju att hon kommer tillbaka. Så det är okej. Tänker på ditt inlägg om julen och hur tiden skall gå förbi. Har inga fina råd att skicka dig. Hur gärna jag än vill. Skickar dig min finaste kram som vanligt. // Annelie

    SvaraRadera