lördag 1 november 2014

allahelgona

Dagen då en 10-åring borde få tårta och paket på sängen.
En flicka vi aldrig träffat, men ändå känner.
Vi hedrar genom att pärla fuck-cancer armband tillsammans med människor vi aldrig borde träffat.
Vi pärlar för Nora.
Vi pärlar för vår älskade Linnea och alla barn som inte finns hos oss.
Det är alldeles för många.
Alldeles för många tragiska öden.
Det känns fruktansvärt.
Men det känns också så fint.
Fint att gör något bra av en svår dag.






3 kommentarer:

  1. Tack för att ni kom! Det blev en fin stund. Och en paus i en svår tid med saknad som gör fysiskt ont. Kram till er ��

    SvaraRadera
  2. Tack för att vi fick vara med! En fin dag!
    Vi borde inte känna er, men jag är SÅ tacksam över att ha er i vårt liv!
    Kram

    SvaraRadera