lördag 8 november 2014

åttonde

Datumet är här. Det är den åttonde igen.
Jag får räkna. Så lång tid har gått.
19 månader.
Saknaden är som ett stort svart hål. Som bara blir större.
Ilskan över att hon inte får leva vill spränga mig.
Sorgen rinner över.
Jag vill inte. Jag orkar inte. Det får inte vara så här.
Jag vill ha henne tillbaka.
Allt annat känns omöjligt.
Ändå fortsätter tiden.
Utan.

Världens finaste Linnea! Jag saknar dig med varje liten cell.  

5 kommentarer:

  1. usch det är så orättvist :,( har själv 2 döttrar och jag kan inte ens föreställa mig vilken fruktansvärd smärta ni går igenom. Att aldrig mer få se sin fina dotter igen. jag lider så mycket med er :,(

    SvaraRadera
  2. Hej Camilla, jag har tittat till dig ibland. Och jag har läst om gamla inlägg ibland. Vilket fint kort på Linnea. Det gick bra för min 10 åriga dotter med tumören på skelettet. Den var helt godartad fick vi veta i början av oktober. Så Det var ju i juni vi fick reda på att hon hade en tumör. Så den får sitta där den sitter. De tar inte bort den. Så jag får lita på vad läkarna säger. Alla mina kramar och min värme till dig. // Annelie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, så skönt Annelie! Tack för att du berättar! Jag har tänkt på dig och din dotter ibland och undrat hur det gick med er.
      All lycka! Kramar Camilla

      Radera
  3. Tack fina Camilla. Och jag tittar på kortet på fina Linnea och blir alldeles ledsen. Fina Linnea. Och kvar är du. Ni.

    SvaraRadera
  4. Ja det är helt vansinnigt. Hur kan det vara så egentligen? KRAM Helena

    SvaraRadera