fredag 21 mars 2014

pioner, röd kur och trötthet

23/5 - 29/5 2012
Våren är pionernas tid.
Pioner som jag alltid haft en barnslig kärlek till.
I brist på levande gör Linnea och jag rosa och vita pom-poms som får pryda det där lila rummet på Q84:a.
Rummet som är vårt i fyra veckor.
Men trots låtsaspioner.
Och trots att vårljuset sipprar in genom fönstret med utsikt mot Hagaparken.
Och trots att avdelningen har den där känsla som mitt i all misär ändå sprider hopp.
Så kan inte det ta bort det faktum att tröttheten börjar slita på mig.
Linnea har nu startat sin röda kur.
Den som hon mår sämst av.
Den som betyder många kräkningar.
Och kur innebär, som alltid, flertalet kissningar per natt.
Det är en procedur att förflytta henne över till rullstolen för att köra in till toaletten.
Och där över till toalettstolen.
Och sen tillbaks.
Jag räknar till fem pumpar med lika många slangar som ska kontrolleras vid varje förflyttning.
På det ett ben som måste hjälpas till att hållas i.
För att inte tala om knappen som Linnea är så rädd att man ska komma åt.
Och den där laddningssladden i väggen som jag lika ofta glömmer att dra ur.
En natt är jag farligt nära att missa en slang som nästlat sig in bredvid knappen.
Den incidenten.
Som får mig att inse att tröttheten gör mig farlig.
Tillsammans med orden från fina sköterskan:
Om du inte tänker sova hemma för din skull, så tycker jag att du ska tänka på lillasyster. Hon behöver sin mamma också.
Det får mig att tillslut välja att sova hemma.
Trots Linneas protester.
Andra och sista gången under den 11 månader långa behandlingen.
Och konstigt nog sover jag ganska bra.
För kroppen har insett att det finns en tid för allting.
Och att det är bäst att samla krafter när tillfälle ges.

3 kommentarer:

  1. ❤️❤️❤️alla dessa slangar, alla dessa procedurer.....Meja hade 9 in-/utfarter i kroppen när hon dog och cvk'er och port flera kopplingar. Att glömma en sladd i väggen behövde inte bara bero på trötthet Camilla, det var ju så MYCKET du skulle ha koll på.....
    Kämpa vännen, 1-årsdagen närmar sig-jag är med dig������

    SvaraRadera
  2. Tack, Maria! Och jag är med dig!
    Många varma kramar

    SvaraRadera
  3. Tänk så många vi är som har gått igenom samma h..vete.Det finns inget värre.Dagarna är som en berg och dalbana....ibland upp och ibland ner.Och den där hemska frågan VARFÖR??????Finns det någon rättvisa....ha det bra!!Kramar Kia

    SvaraRadera