måndag 17 mars 2014

kära syster

Lillasyster:

-Nu har det snart gått ett år, mamma. Men det känns som alldeles nyss.

Jag kan bara ana den vråldjupa saknad som kommer över henne.
Men det gör så ont.
Den villkorslösa kärlek som fanns mellan dem.
Den var en ynnest att få leva med.
Det är så fruktansvärt hur den tiden är förbi.
Hur vi fortfarande kämpar med att förstå.
Och med att greppa det nya livet.

Måste dela.
En så fin video och sång om att sakna sin syster.
Om länken inte fungerar: Kära syster


3 kommentarer:

  1. Jag ryser och jag gråter.....detta hemska orättvisa som vi och syskonen går igenom.Det är inte lätt alltid att veta vad man vågar säga.Svårast nu i vår hos oss blir det när det blir studentexamen....vår yngste student finns ju inte längre.Suck...
    Så orättvist!!Det gäller att kämpa.....ha det bra så gott det går.Kram Kia

    SvaraRadera
  2. Hej!
    Jag bloggar själv om en hjärtsjukdom jag föddes med och fick återfall i december 2013. Och ligger nu på sjukhus och sufade omkring lite på datorn.Sedan hamande jag här. Vilken gripande blogg!! Är helt förstörd till tårar.
    Fortsätt att skriv för ni gör skillnad med ert skrivande.
    Kram!

    SvaraRadera
  3. Kia, jag förstår hur tungt det måste vara med tankarna på studentexamen.

    Nova, vilken fin blogg du har! Det gör ont i mig när jag tänker på allt du har utsatts för/ utsätts för. Hoppas att din operation gick bra!!
    Tack för att du hör av dig och stort lycka till i livet!
    Kram <3

    SvaraRadera