tisdag 25 mars 2014

fjälldagar

Tre dagar med vänner i fjällen.
Tre dagar då sorgen skjuts lite åt sidan.
Mer blir som en ständig skugga.
Dagar då det känns som att leva lite vid sidan av sig själv.
Låtsasliv.
Annorlunda.
Anspänt och avslappnande på samma gång.
Även om sorgen emellanåt bubblar upp och tränger sig på.
Så går det att vara nästan vanlig.
Kanske är det yogan som lärt mig att vara här och nu.
Kanske är det sjukdomstiden som lärt mig att dela in tiden i olika fack.
Sorgfack.
Och.
Vara-vanlig-människa fack.
Jag vet knappt om det är för lillasysters, vännernas eller min egen skull.
Men det är så det fungerar.
Och, hur som helst, så är jag tacksam över att det går att pressa undan.
Den tunga sorgen.
För den väller genast över mig så fort jag låser upp dörren till vårt hem.
Hemma igen.
Och tillbaka till livet utan.
Så som livet är nu.

3 kommentarer:

  1. Att komma hem till huset när man har varit bortrest några dagar eller längre är alltid tungt.För hemma skulle allt vara som vanligt.....kompisar,musik och glada skratt.Men allt kommer ju aldrig bli som vanligt igen.Visst försöker vi.Nu har det gått 6 år sedan Simon gick bort men tiden gör inte saknaden lättare.Den kommer alltid finnas där.Sorgen har lättat och ändrat karaktär.Men som jag skrev till dej så måste tiden få arbeta.Det första året är så jobbigt då allting ska bearbetas med jul,födelsedag,dödsdag och begravning.Det känns alltid bättre när dagarna har passerat.....sköt om dej.Kram Kia

    SvaraRadera
  2. http://www.adlibris.com/no/product.aspx?isbn=8203294049

    Et lite boktips <3

    SvaraRadera
  3. Ja, Kia, kontrasten blir mer tydlig hemma.
    Socialt umgänge kräver vila och eftertanke. Balans är a och o. Det är säkert som du skriver, tid är det enda som hjälper. På det sätt att man lär sig hantera sorgen, inte att den försvinner.

    Anonym, tack för tipset. Har just nu svårt att läsa. Vet du om den finns som ljudbok eller åtminstone på svenska. Annars ska jag läsa den när koncentrationen är åter.
    Kram

    SvaraRadera