fredag 3 oktober 2014

läsning

Vi börjar på en ny bok.
Lillasyster och jag.
En bok som Linnea köpt innan återfallet, men aldrig hann läsa.
Det är den andra av många som aldrig öppnades.
Sjukdomen gjorde oss båda så utslagna det sista.
Det känns så vemodigt mitt i min och lillasysters stund att jag måste harkla mig mitt i läsningen.
Det här borde varit Linneas stund.
Det är så mycket hon aldrig hann.
Boken är bara en liten del.
Men känslan för hur mycket öppnas av det lilla.
Vi läser i dubbelsängen.
Så som Linnea, lillasyster och jag brukade göra.
Då böcker som var anpassade till lillasyster.
Jag undrar hur det hade varit om hon fått leva.
Om vi hade slukat äventyren alla tre. Om vi hade turats om att läsa. Myst. Skrattat.
Om spänningen gjort det svårt att sluta.
Kanske hade hon hellre läst själv.
Kanske hade hon vuxit ifrån boken.
Jag undrar.
Men får aldrig veta.

2 kommentarer:

  1. Kia(ängeln Simons mamma)3 oktober 2014 kl. 20:16

    Tänk så mycket vi undraroch hoppas att det skulle vara.Idag nya fräscha rosor hos Simon och hos min pappa.Dom var så vackra fortfarande så jag satte dom nya och tog hem dom andra...kände ett väldigt lugn över att få njuta av blommorna hemma.Så fel det är att besöka sitt barns grav...har sagt det nu i dryga 6 år.Ha en fin hösthelg....kram Kia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, så fel!
      Önskar även dig fina höstdagar.
      Kram

      Radera