torsdag 25 september 2014

minns du

- Minns du när Linnea köpte blommor till dig, säger min mamma en dag.

Jag har glömt och hon får påminna.
Linnea har varit hos en kompis.
Kompisen ska köpa gåbortblommor.
Linnea frågar kompisens mamma om hon också kan få köpa blommor.
Till sin mamma.
Vi sitter vid matbordet när hon ger mig blommorna.
Linnea, lillasyster, mormor och jag.
Kanske är det onsdag och snart dags för ridning.

-Vad fint att du köpte blommor till din snälla mamma, säger mormor.
-Ja, men det är för att hon är den bästa mamman i världen, säger Linnea leende.

Jag minns bara lite vagt.
Jag minns leendet och de glada ögonen.
Men jag minns inte vilken fin mamma som köpte blommorna.
Eller ens vad det var för blommor.
Fast jag borde minnas något så vackert så mycket bättre.
Men jag är tacksam för att få tillbaka stunden.
Och om jag inte sa det tillräckligt då, så säger jag det nu.
Tack, Linnea för att du alltid var så underbar!
Tack mamman som köpte!
Och tack mormor som kom ihåg!
Jag lägger minnet i min allra varmaste vrå.

2 kommentarer:

  1. Kia(ängeln Simons mamma)25 september 2014 14:38

    Våra hjärnor stängs helt enkelt av för minnen och annat i vår sorg och saknad.Det är ett sätt att överleva.Sakta,sakta kommer en del tillbaka men mycket lyckas våra smarta hjärnor ha för sig själv någonstans.Kan komma på ibland att så var det ju och aha känslan tar över.Märkväl att det har gått så kort tid ännu för dej/er.Vi har kämpat i drygt 6 år och jag formulerar det jag sa till tidningen Barn och Cancer...Livet går inte VIDARE och blir BÄTTRE,det FORTSÄTTER och blir lite LÄTTARE!!!Många kramar Kia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack igen, Kia! Det är skönt med den fina minnena. De jobbiga är så fruktansvärda..
      Kram

      Radera