fredag 4 juli 2014

fly

Dagar på landet.
Då hon finns överallt.
I det nya kakpaketet jag får syn på i mataffären.
I mitt inre hör jag hur hon ber att vi ska köpa dem till vårt kvällste.
Vid middagsbordet när det bjuds på gorgonzolasås.
Tysta skulle vi ha smusslat undan eftersom hon inte gillade gorgonzola.
I kvällssolen som silar sig genom träden.
Bilden av bedjande ögon som vill ta ett kvällsdopp formas i mig.
Små incidenter som kan tyckas obetydliga.
Men är oändliga bekräftelser på att hon saknas.
Mest märks det kanske i tomheten mellan kusinerna.
Lillasyster som enda ensamma syskonet.
Pojkkusinerna som bråkar.
Minstingen som hänger efter sin storasyster.
Jag vill också ha syskonbråk.
Jag vill ha en efterhängsen lillasyster.
Storasyster som säkert visar vägen.
Medlar.
Visar riktningen för vilsna kusiner.
Jag vill ha kärleken mellan två fina systrar.
Som alltid finns för varandra.
Som älskar trots tvister.
Jag vill ha förtroliga samtal med en tolvåring.
Sällskap till sommar-Ernst och Leila bakar.
Till slut värker saknaden i mig.
Växer sig stor och blir till en varböld som måste tömmas.
Jag flyr hem.
Och tömmer lite innan jag laddar om.
För yogaretreat och ett efterlängtat möte med fina mistvännen.

2 kommentarer:

  1. Känner så med dej Camilla.Vet hur dina känslor spökar....hela tiden.I allt vad vi gör så finns Simon med i våra tankar.Undrar hur han hade tänkt,gjort och agerat.Sa till en journalist nyligen att "livet går inte vidare och blir bättre men det fortsätter och blir lite lättare"Eftersom min pappa är så sjuk nu så kommer alla flashar tillbaka.Försök att njuta lite av sommarvärmen.Kram Kia

    SvaraRadera
  2. Hoppas att du/ni också kan njuta av sommarvärmen!
    Kram

    SvaraRadera