torsdag 8 maj 2014

tretton månader idag

Så har det gått ett år och en månad sedan hon dog.
Och kanske är jag lite starkare.
Kanske finns det lite mer hud mellan mig och sorgen.
Eller så är det de där tabletterna som gör mig så illamående så att jag inte orkar tänka.
Kanske är det så de funkar de där antidepressiva.
Kräks så tänker du inte på hur deppig du är.
Mer fokus på det fysiska än det psykiska.
Och det är väl någonstans bra.
Det är åtminstone en skönare känsla.
Och just nu är det gott nog.

4 kommentarer:

  1. All respit är bra respit, så måste det vara. Jag håller tummarna för att medicinen hjälper till att läka dig. När både kropp och själ bränts ut måste det vara omöjligt att dessutom förhålla sig till er ofantliga sorg.
    All styrka till dig i din fortsatta kamp!
    Jag följer din blogg utan att någon gång ha träffat dig, men jag tänker ofta på dig och din familj.
    Kramar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Cecilia.
      Att må fysiskt dåligt är någonstans lättare. Och det är alltid något att glädjas åt.
      Kramar

      Radera
  2. Hej Camilla,jag åt inga piller för att illamåendet och den jobbiga tröttheten påminde hela tiden varför jag tvingade mej själv till detta.Idag sex år efter Simons bortgång kommer gråten och saknaden mest när det blir saker som visar hur otroligt saknad han är.Som nu när hans kompisar ska ta studenten och inte han får göra det.Att "fira hans födelsedag"vid graven...då blir jag väldigt ledsen men även arg över det orättvisa.Saknaden finns där hela tiden men det har blivit lite lättare....är inte så trött längre.Storebrorsans ingrepp funkade inte men han klarar sig på medicin (än så länge) och han lever ju.Precis så säger han själv....det finns ju värre.Vi får hoppas att det är lugnt nu och att du klarar din vardag.Men jag om någon förstår dej....det är inte lätt.Men lillasyster behöver dej mer än någonsin och du,M och lillasyster får ta hand om varandra så gott ni kan.Kram Kia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skönt att storebror mår bättre!
      Det tar tid att forma detta nya liv förstår jag. Och tid har jag.
      Kramar

      Radera