måndag 19 maj 2014

himlen är överskattad

Jag börjar skriva flera gånger.
Men orden hamnar bara fel.
Blir så futtiga.
Jag kan inte riktigt spegla känslan.
Men jag måste ändå få skriva att ännu fin människa lämnat jorden.
Jag kände henne inte personligen.
Men vet hur hon kämpat.
Inte bara mot cancern.
Utan även mot vården som de sjuka får.
Eller snarare inte får.
Hon stred en lång och svår kamp mot sjukdomen jag så lätt övervann.
Det får mig att återigen inse hur skört livet är.
Hur tunn linjen är mellan liv och död.
Hur det lika gärna kunde varit jag.
Hon är den tredje unga kvinnan som förlorat mot malignt melanom på kort tid.
Kvar står man och tre barn.
Som saknar och ska förstå.
Hur livet ska gå vidare.
Det märkliga, svåra efterlivet.
Det är lika ofattbart varje gång.
Lika orättvist.
Kära Lina! Jag hoppas att himlen trots allt inte är överskattad.
Utan att det är en alldeles makalös plats.
Jag hoppas att allt får sin förklaring.
För det är svårt att förstå meningen.
För oss som står kvar.

9 kommentarer:

  1. Tungt och jobbigt Camilla....även jag har en väninna som inte kommer att överleva sin vidriga cancer.Hon förlorade ett barn i cancer samma år som Simon gick bort.En del får allt och andra inget....så orättvist.Kram Kia

    SvaraRadera
  2. Livet känns mer och mer orättvist! Så många oskyldiga som drabbas.
    Ge din vän en kram, jag anar vem hon är.
    Kram

    SvaraRadera
  3. Fint skrivit som vanligt, måste tro att det är så, himlen är en fantastisk plats och vi får träffas igen, men denna otroliga längtan........

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, denna längtan. Om man ändå visste....eller inte.
      Kram

      Radera
  4. Camilla,livet är orättvist.Väninnan jag skrev om bor där vi bor och hennes barn blev 16 år.Förstår vem du syftar på och det är också så sorgligt.Tänk så många som drabbas av denna skit sjukdom,gammal som ung.Du klarade dej och min man klarade sig,tack och lov.Vi vet hur det ofattbara är.....vi ser livet med helt andra ögon.Krama lillasyster en extra gång från oss.Kram Kia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och kramar till väninnan förstås....

      Radera
  5. Inga ord finns, så är det. Men så fint du skriver fina Camilla. Himlen, landet långt borta, Körsbärsdalen- behöver egentligen inget namn, vill bara veta att de alla nu mötts och att VI kommer möta dem en vacker dag.....
    Varma varma kramar��

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi kniper oss fast vid hoppet att det finns något efter och att det är fantastiskt där...
      Kramar

      Radera