onsdag 14 maj 2014

tolv år

Idag är dagen som borde starta med frukost på sängen.
Tända ljus, paket och ballonger.
Smygande, fnissandes.
Prinsesstårtebakelse.
Och sång.
Jag må du leva uti hundrade år.
Fast det fick bara bli tio.
Nittio för få.
Det är den andra födelsedagen då hon är någon annanstans.
Någon annanstans som jag hoppas är i körsbärsdalen.
Sittandes bland andra förlorade barn som sjunger för henne.
Jag hoppas att de skrattar så mycket att de inte hinner sakna oss.
Vi som finns kvar.
Syskon.
Mammor och pappor.
Släkt och vänner.
Vi som förväntas fortsätta.
Vi som måste fira födelsedagar utan.
Tolv år.
Jag önskar att hon var här.
Jag önskar att vi kunde fira dagen tillsammans.
Men det tog cancern ifrån oss.

8 kommentarer:

  1. Grattis Linnea. Jag vill liksom du Camilla tro att de alla är på något fint ställe och njuter av sitt nya liv utan. Utan smärta. Utan slangar. Inte samma utan som det är för oss. Utan som för oss innebär utan de finaste. Jag försöker tänka att tiden är på ett annat vis hos dem, så när vi ses en dag igen så har de inte ens hunnit sakna oss....
    Min morfar fyller år idag han också. 89 år. Han är en pigg och glad herre som aldrig sjungit "uti hundrade år", utan "många lyckliga år" för att inte begränsa ett liv till hundra år. Våra tjejer fick varken eller. Inte hundra år, men inte heller många lyckliga år. Lyckliga år fick de, men långt ifrån många. Varma kramar till er alla Camilla, en extra kram idag såklart!

    SvaraRadera
  2. GRATTIS Linnea i den vackra änglahimlen.Du blir grattad hela dagen av våra änglabarn.Hörde av en klok gammal dam att 50 år på jorden endast är en timma i ängla himlen.Vi får tro att det är så för då har dom ju inte hunnit sakna oss på jorden.....födelsedagar utan våra älskade ungar är lika med en stor SUCK
    Saknaden kan ingen förstå......bara vi som är drabbade.Kramar Kia

    SvaraRadera
  3. Jag har själv en dotter som snart är 5 år som jag har varannan vecka. Kan inte ens föreställa mig saknaden som skulle bli utan henne. Det är med tårar i ögonen jag läser om resan ni har gjort med Linnea. Styrkekramar till er och grattis på födelsedagen Linnea

    SvaraRadera
  4. "I himlen står tofflor på rad när barfota änglar går molnpromenad för att gratta Linnéa på hennes tolv års dag"
    Kram<3

    SvaraRadera
  5. Grattis Linnea! Hoppas och tror att det är som din samma skrev, ni skrattar och har roligt på din dag, träffar du Iris så ge henne en kram från hennes mormor.

    SvaraRadera
  6. Tack för alla fina kommentarer! Kramar

    SvaraRadera
  7. Grattis Linnea på födelsedagen! Ja du skulle vara här istället. Hos din mamma. Hos din pappa och lillasyster. Med alla kompisar på kalas. Disco-dans. Musik och spring i benen. Alla tjejerna i sina fina kläder med glitter i ögonen. Levandes. Lekandes. För att sedan på kvällen krypa tätt intill mamma i soffan. Lycklig. 12 år. Stort. Spännande. Möta världen. / Det är med stor sorg Camilla jag läser din blogg. Min flicka är 10 år snart så det blir ju också lätt att relatera till. Och jag förstår att du inte orkar eller förstår hur du skall leva. Men att man bara måste. Och hur gör man det när man helst av allt bara vill dra en filt över sig och aldrig mer stiga upp? Förlorade min mamma när jag var 10 år. Hon var 37 år. Jag är 39 i år. Det är märkligt. Sorgen bleknar. Det gör den. Men den gör sig starkt påmind då och då i vissa specilla stunder. Saknaden finns alltid där. Det enda man kan göra är att ta dag för dag. En i taget. Andas och bara finnas. / Du skriver fantastiskt fint. Det griper tag. Finaste kramen till dig - Annelie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack fina Anneli! Jag kan bara föreställa mig känslan av att förlora sin mamma som 10 åring. Det är den tanken, att lillasyster skulle förlora sin mamma med, som driver mig framåt. Att inte ge upp. Jag förstår att sorgen bleknar. Att livet tränger sig in emellan. Det vore nog omöjligt för människorasen att fortleva annars. Men i den närmsta tiden är det svårt att helt ta in. Så jag gör som du skriver, andas en dag i taget.
      Kram

      Radera