då allt känns svårt.
Tomt.
Orden är som bortblåsta.
Så jag lånar,
andra ord som passar.
Stanna alla klockor, stäng av din telefon,
tysta hunden med ett ben där den gläfser i vrån,
täck över pianot och låt kistan bäras ut
till de sörjandes tårar och trummans förstämda salut.
Må flygplanens klagan betyga vår nöd
där de ristar sitt budskap i skyn: “Hon är Död”,
klä duvorna i kräppkragar på städernas torg,
låt polisen bära svarta handskar av sorg.
Hon var mitt norr, mitt söder, mitt väst och öst,
min arbetsvecka och min söndagströst,
min dag, min afton, mitt tal, min sång;
jag visste inte att kärleken skulle ta slut en gång.
Stjärnorna behövs inte; blås ut varenda en.
Montera ner molnen och ta isär solen sen,
sopa ren skogen och töm haven på deras innehåll;
ty från och med nu spelar ingenting mer någon roll.
Begravningsblues av W H Auden
Så fint skrivit och så sant....snart ska jag gå på en "Skrivarkurs"där vi ska skriva våra liv.Många av oss har tunga bagage.En kvinna förlorade sin son via självmord.
SvaraRaderaJag lovade Simon att aldrig starta en egen blogg men en kurs kan jag ju gå.Tror att vi måste bearbeta på något sätt.Att skriva är bra.Ta hand om er i familjen och ta vara på fina stunder och upplevelser.Kram Kia:)
Ja, för mig är skrivandet en stor hjälp. Hoppas att du kan få skriva av dig på din kurs. En blogg är inte enda sättet...
SvaraRaderaKram