tisdag 18 februari 2014

tio år

14 maj 2012
Det har gått fem dagar sedan operationen.
Vi ligger fortfarande kvar på ortopeden.
Linnea är mycket ynklig.
Myrsteg framåt.
Men hon har suttit uppe i en halvliggande rullstol.
Släkten kommer med tårta och presenter.
Vår personal kommer med paket och sång.
Vi värms en stund.
Fast tårtan fastnar lite i halsen.
Av omständigheterna.
Av den där utmattade tröttheten man får av att aldrig sova.
Av att hela tiden vara beredd.
Och Linnea mår ändå bara illa av lukten.
Hon får bara i sig en sked.
Födelsedagar känns lite extra jobbiga på sjukhus.
Andra dagar sveper liksom in i varandra.
Men födelsedagar sticker ut.
Skriker hur fel allt är.
Tio år.
En stor dag att fira.

-Tvåsiffrigt, kommenterar Linnea.
Det här borde vara den bästa födelsedagen.
Men mamma, det är den värsta.


En dag som är speciell.
Men på helt fel sätt.
Jag försöker föreställa mig att det blir bättre nästa år.
Att detta bara är en i mängden.
Av många som ska komma.
Många bättre.
Men det är svårt att ta in.
Det är för smärtsamt just nu.
Och det blir inga fler födelsedagar.
Det blir den sista.

4 kommentarer:

  1. Så lika....Simons sista födelsedag 13 år som också är stort....att bli tonåring fick också firas på sjukhus.Personalen på avd 322 på Drottning Silvias var helt underbar.Dom sjöng och hade presenter men det bästa var nog att storebror R kom från Karlstad.Men annars var det lite deppigt för hela familjen.Imorgon 19 februari är det 6 år sedan Simon lämnade oss alla:(Kram Kia

    SvaraRadera
  2. 6 år!
    Att tiden går! Det är märkligt!
    All styrka imorgon på Simons dödsdag!
    kram

    SvaraRadera
  3. Tänk att 6 år har gått sa vi just nu.Var är dom åren?har vi gått som zoombies alla år?Nej,vi har rest och rest och återigen rest.När vi tänker efter så har massor hänt men jag tror att saknaden stannar tiden för vi är så rädda för att han ska "glömmas" av andra i släkt och bekantskap.Men det är bara min rädsla.Ingen glömmer Simon,det vet jag.Livet har blivit konstigt...kram Kia

    SvaraRadera
  4. Släkt och vänner glömmer inte, man tänker och saknar sina fina varje dag. Jag ägnar mera tankar åt de som jag mist än de som finns kvar, även om man inte visar de för de som står saknaden och sorgen närmast så är tankarna där hela tiden, kram!

    SvaraRadera