fredag 14 februari 2014

kaninlampan

När Linnea dör vill lillasyster flytta in på hennes rum.
Jag förstår behovet av att vara nära.
Och lillasyster har ändå aldrig känt sig hemma på sitt rum.
Vi är ganska nyinflyttade.
Vi har flyttat mitt i sjukdomskaoset.
Lillasysters rum har stått orört.
Vi sover på vinden.
Trots att vi bor stort.
Det känns märkligt.
Tre förtvivlade människor längst upp.
I ett annars tomt hus.
Så vi låter lillasyster flytta in.
Till en början får inget röras.
Varenda sak står på sin plats.
Lillasyster använder alla hennes kläder.
Pysslar med hennes saker.
Men så småningom tar hon över rummet mer och mer.
Lillasysters saker flyttar in.
Och Linneas ut.
Bara några få saker åt gången.
Det skär i hjärtat.
Men jag låter det ske.

En morgon frågar lillasyster.
-Tror du Linnea blir arg om jag byter överkast? Och tar bort allt det rosa. 

Med blandade känslor börjar vi planera nya inköp.
Plötsligt rensas Linneas saker ut i snabbare takt.
Det är bra.
Det är lillasysters rum.
Nu.
En liten flicka som blivit stor.
Hon måste få vara sig själv.
Det vill jag.
Och samtidigt inte.
Motstridiga känslor.
Mitt hjärta rusar.
Så plötsligt står den där.
Kaninlampan.
Utslängd.
Lampan Linnea fick när vi skulle flytta till Stockholm.
En symbol för ett liv som aldrig blev.
Mina tårar börjar ofrivilligt rinna.
Minnen som om det var igår.
Det gör så ont.
Och hela min kropp skriker.
Jag vill inte.
Jag vill att rummet ska få tillhöra storasyster.
Jag vill att hon ska vara här.
Nu.
Och för alltid.




5 kommentarer:

  1. Vilken smärta ni måste gå igenom allihopa på så många plan. Kram

    SvaraRadera
  2. Hej Camilla ,nu är vi hemma efter två dagar på Almers och en natt på hotellet.Nu har vi köpt in grejer till huset igen.Det känns bra.....jag vet hur tungt det var att "ta bort Simons grejer i hans rum".Vi tog bort en vägg och gjorde om till vårt TV+sovrum.Så nu ser vi på TV i Simons rum och då känns han närmare.Ibland tar jag fram hans tävlingsbadbyxor och simglasögon....gråter en skvätt,men det känns skönt att göra det.Låt lillasyster hantera rummet på sitt eget vis,det är nog befriande för henne på något sätt.Ha det gott,kram Kia

    SvaraRadera
  3. Låt den fina lampan få en annan plats i huset. Kanske för svårt för lillasyster att ha den i sitt nya rum för tillfället. En dag kanske hon vill ha in Linnea lampan igen. Kram Emma

    SvaraRadera
  4. Det är förstås ett steg som måste tas förr eller senare.
    För oss blev det tyvärr förr.
    Men det viktigaste måste ändå vara att lillasyster mår bra.
    Och lampan, tillsammans med alla symboler finns kvar.
    Kramar

    SvaraRadera