tisdag 16 februari 2016

internationella barncancerdagen

Så står jag där igen.
Vid Götaplatsen.
För tredje gången.
Det är fint att få hänga där med hela teamets värme i ryggen.
Vi tågar med våra facklor längs hela avenyn ner till Gustav Adolfs torg.
Jag håller ihop den här gången.
Gråten kommer först på natten efter.
När jag landat.
Facebook har påmint om vad vi gjorde för tre år sedan.
Ifall vi skulle glömt.
Jag för mig tillbaka till skräckens dagar.
Dagarna före första lungoperationen.
Den fantastiska Leif som lyfte oss med sina Mannerströmska köttbullar.
Och fina Petra som också är med.
Som vi bara träffade då.
Som ändå minns oss.
Som skickar bilder just idag.
Stort tack för det!




söndag 14 februari 2016

att sakna

Jag har inte varit i huset sedan hon dog.
Nu ska jag vara ensam där.
Hjärtat bultar lite extra när jag kliver ur bilen.
Hennes doft slår emot mig så fort jag öppnar dörren.
Minnena väller över lika snabbt.
Ett efter ett.
De sista.
Med henne liggandes i sängen.
kämpandes.
Eller
Sittandes vid bordet. Små, svaga tuggor av maten. 
Sakerna som hon placerat.
Noggrant utvalda.
Hon finns i varje liten detalj.
Jag sätter mig i fåtöljen
Och låter åren skölja förbi.
Tårarna får rinna.
Du är så saknad älskade vän.