onsdag 3 augusti 2016

jag kom fram

Jag orkade trampa.
Dag efter dag efter dag.
Det är lite som att jag inte riktigt förstår det själv.
Jag tvivlade ju så länge på hur jag skulle orka.
Jag kämpade med att våga sitta fast.
Jag var livrädd för nedförsbackarna.
Och jag var rädd för att den där sista viljan inte fanns kvar.
För att det är kämpigt nog att bara leva.
Jag visste inte om att pannbenet fanns kvar.
Men jag blickade ner på Linneas bild varje gång jag ville ge upp.
Det gav mig kraft att trampa lite till.
Uppför backar.
Genom motvind.
Trots förkylning.
I 120 mil.
På något sätt är jag så imponerad.
Inte av mig själv.
För vem som helst klarar av det.
Utan på människans psyke och kroppar.
Att vi fortsätter kämpa, även när krafterna är slut.
Jag tänker på hur stort det är att jag knappt orkade gå mer än 500 meter när Linnea dött och att jag tre år senare cyklar hela vägen till Paris.
Jag är så tacksam för att fått uppleva detta.
För att få ha varit en liten kugge i kampen mot barncancer.
För att jag fått kämpa tillsammans med SÅ fina människor i Team Rynkeby Göteborg.
Luften gick ur lite efteråt.
Jag samlar kraft nu och funderar på var livet ska ta vägen efter det här.




5 kommentarer:

  1. Kia(ängeln Simons mamma)4 augusti 2016 08:54

    Du gjorde något som är otroligt.Alla kan inte,orkar inte,vågar inte och andra kan inte av andra orsaker.Du är stark i sorg och saknad.Varje dag kämpar vi alla som mist.Dom små glädjebitarna får vi vårda ömt.Jag ska bli farmor vilket glädjer men känns overkligt och kommer säkert att plocka fram oro.För den där FUCK CANCERN finns ju överallt.TYVÄRR!!Ha det jättebra,kramar Kia

    SvaraRadera
  2. Kia(ängeln Simons mamma)5 oktober 2016 21:24

    Hej Camilla i aug tog den jäkla FUCK CANCERN ett stryptag på mej.Varför inte?????Först min man för 25 år sedan sedan vår Simon som inte klarade sig och nu var det min otur.Tjocktarmscancer???!!!! fattar inget men efter en månads vånda meddelade min läkare mej att det var grad 1 och i tarmväggen så lymfbanorna släppte inte ut skiten.behöver inga cellgifter men får göra några obehagliga undersökningar.So what när man jämför med våra älskade ungar.Ska göra ett ultraljud på levern då datortomografin visade cystor där vilket är vanligt hos vem som helst.Blodmarkörerna i proverna visar ingen cancer i kroppen så nu är det bara att köra....lev här och nu och om 8 veckor kommer barnbarnet.FUCK,FUCK CANCER....varför förstör den för så många?Kram Kia

    SvaraRadera
  3. Great Article it its really informative and innovative keep us posted with new updates. its was reallyvaluable. thanks a lot.Cheap Pandora Sale very good

    SvaraRadera
  4. Du, Martin och er dotter Alice är fantastiska människor som orkar gå vidare och kämpa er igenom livet trots att ni förlorat så mycket. Även nu, över fyra år sedan, kommer Linnea fortfarande tillbaks och påminner mig om att vara där för mina barn. Vilken fantastisk människa hon var!

    SvaraRadera