söndag 10 maj 2015

du måste tro

Vi läser slutet på vår kapitelbok, lillasyster och jag.
Mormorn har precis dött.
I cancer.
Min röst stockar sig och lillasyster undrar om hon ska ta över. Eller om vi ska läsa klart en annan dag.
Jag säger att jag vill fortsätta. Även om det är svårt.
Jag läser vidare med ett tryck över bröstet.
Klumpen i halsen växer. Saknaden känns som knivhugg.
Till slut måste jag ändå avbryta. Tårarna rinner så att jag inte kan se texten. Rösten slutar att bära.
Det blir för mycket att läsa om en tio-någontings sorg och hennes känslor kring död och begravning.
Vi gråter en stund tillsammans. För de i boken. För att livet är så svårt. Och för att smärtan aldrig tar slut.
Så stryker lillasyster mig över armen och säger:
- Mamma! Du får se henne igen. Jag lovar!
Du måste bara tro.

Jag ler lite genom tårarna och önskar att jag kunde.

3 kommentarer:

  1. Finaste lillasyster!!!! Men så är det Camilla- vi bara måste få se våra underbara igen.....
    Kramar i massor till er all

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vi bara måste..
      Varmaste kramarna, fina Maria

      Radera
  2. Lyssna på kloka lillasyster!
    Kram

    SvaraRadera