Många kvällar.
Speciellt efter de där extra tunga dagarna.
Då infinner sig lugnet vid skymningen.
En lättnad över att ha klarat dagen.
Och att den oftast gått ganska bra.
Har dagen varit riktigt illa är den åtminstone över.
Mitt i allt är det en skön känsla.
En känsla jag hoppas stannar. En känsla jag är tacksam över.
Så snälla lilla naiva barnet i mig:
Sluta aldrig med denna förnöjsamhet över det lilla.
Sluta aldrig med att tro att det blir lättare.
Utan den känslan tror jag inte att det går att andas.
Har en lillebror här hemma -utan storebror , en klok liten kille som emellanåt får mig att tro på att det finns en annan värld som storebror skickar hälsningar ifrån -fast jag egentligen inte tror på att den världen finns...fast det är så skönt när det händer -de där korta stunderna av hälsningar från andra sidan...
SvaraRaderaÖnskar oss båda, och alla andra som tvivlar, att få tro lite mer. Det gör livet lite lättare att bära.
RaderaKram
Jag beundrar er för varje steg och för varje dag. Fortsätt, en dag i taget, för lillasyster, för Linnea och för livet <3
SvaraRaderaTack! Sm, små steg. Det går. Så länge inte blickarna ser för långt.
RaderaKram
Kram! Så vackert du skriver! Önskar er en fin helg, Eva
SvaraRaderaTack, Eva! Önskar dig fina dagar med!
RaderaKram
Livet är oändligt. Hon lever vidare på ett bättre ställe.
SvaraRaderaJag hoppas!
RaderaKram