Den fjärde.
Jag vet fortfarande inte hur man gör för att ta sig igenom dagen.
Hur man "firar".
Vi har pratat om att hedra tillsammans.
Om att äta tårta och göra något som Linnea hade uppskattat.
I år kommer annat emellan.
Jag är ensam.
Jag tillåter mig att stanna upp.
Och fundera på hur hon hade varit och vad vi hade gjort.
Om inte barncancer fanns.
Vet hur du känner....det är så jobbigt.Fira eller hedra eller både och.....ibland orkar man inte tänka.Vi lever verkligen i en Fuck Cancer vardag.Hur skulle dom vara idag???Hade Simon valt högskola eller Universitet???Man kan bara spekulera.Ha det så gott det går att ha....kram Kia
SvaraRaderaÄnnu en gång sitter jag och blir ledsen när jag läser det du skriver. Ingen människa förtjänar gå igenom det din familj går igenom. Jag kan bara hoppas att ni trots allt kan få ett liv att glädjas åt, även om sorgen efter er fina dotter aldrig försvinner, så kanske ni lär er hantera den för att orka med "det andra livet". Stora kramar från Magnus.
SvaraRadera