Jag blir fortfarande helt galen av att tänka på allt som hänt.
Jag är fortfarande så arg på allt du fick gå igenom.
På att du inte längre får finnas.
Jag vill fortfarande ge upp.
Varje dag!
Få sova för evigt.
Få slippa känna.
Men jag kämpar vidare.
Vid det här laget har jag har lärt mig hur man gör för att få livet att gå.
Hur man lever varje liten stund i taget.
Hur man fyller det med det bra.
Hur det glädjen kan gå hand i hand med sorgen.
Jag hoppas att du ser hur mycket jag kämpar.
Och att du vet hur mycket jag älskar och saknar dig.
Finaste Linnea.
Jag bär dig i mitt hjärta.
Tills vi möts igen.
Det är otroligt stark och otroligt jobbigt att läsa och ta till sig din smärta. Det är så orättvist och jag kan inte föreställa mig. Ingen ska behöva överleva sina barn och inget barn ska behöva dö.
SvaraRaderaMassa massa varma tankar på denna dag. Kärlek <3
Tack snälla!
RaderaOch allt stöd till dig. Dig som jag hittade under Linneas sjukdom. Då när jag behövde förstå mer om cytostatika, undersökningar och illamående. Jag ser att du är där igen. Så orättvist.
Kramar till dig
Tills vi möts igen.
SvaraRaderaJa, så måste det bli.
Finaste ni. Finaste Linnea och Alice
Många många kramar.
3 år. Hur är det möjligt?
Ja, det måste det...
RaderaMånga kramar
Jag tror inte du behöver fråga fina L om hon ser dig. Det gör hon. Hon är stolt över sin mamma som, trots det som hänt, väljer att leva. Varma varma kramar, är glad över att jag fått ge dig en riktig denna dag ��
SvaraRaderaDet är jag med. Så tacksam för att ni kom!
RaderaKramar
Våra älskade barn finns med oss hela tiden.Förstår dej fullt ut i din text.Ilskan som vi inte vill ha men som styr oss.Vad är meningen med livet??Men vi fortsätter för vi är inte ensamma...våra övriga familjemedlemmar behöver oss.Men visst är det orättvist.Säger ofta till Simon....varför just du??Men några svar kommer aldrig.Ha det gott lillasyster du och M.Kramar Kia
SvaraRaderaNej, förmodligen får vi aldrig veta...
RaderaKramar
Du är vacker i dina ord. Hoppas Linnea kan se det.
SvaraRaderaMagnus