söndag 12 april 2015

ett tecken

"Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor."

Låten slår emot mig och lillasyster där vi står mitt i ett café i Göteborg.
Låten Freja sjöng på begravningen
Rösten stockar sig när jag ska beställa.
Ögonen är fyllda av tårar.
Lillasyster kramar om mig.
Vi bara står så.
En lång stund.
Och lyssnar.
Det är på dagen två år sedan hon lämnade oss.
Nyss har vi varit och pärlat armband på Ung cancer.
Ett bra sätt att hedra Linnea på. Jag vet att hon hade tyckt om det.

- Det är nog en hälsning, säger lillasyster när låten tystnat.

Jag väljer att tänka så med.
Fast jag egentligen inte tror.
För det känns fint att låten kommer just då.
Speciellt.
Och jag tänker inte analysera sönder det.





7 kommentarer:

  1. Såklart det var ett tecken. Lillasyster är klok. KRAM

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vi tänker så. För det känns så mycket trevligare att tro att hon finns.
      Kram

      Radera
  2. Hej. Jag har läst hela din blogg igår och idag och gråtit jättemycket, vad sorgligt och vilken fruktansvärd medicinsk behandling att gå igenom. På ett inlägg vill jag också ge en liten chans till förklaring, och det är inte flytten till Stockholm som orsakade sjukdomen naturligtvis, jag tycker du ska kolla upp sambandet flour och denna typ av cancer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej!
      Sambandet fluor och skelettcancer har jag snuddat vid. Klarar inte riktigt av att ta in det, men det finns i bakhuvudet. Egentligen vet vi väldigt lite om varför vissa får cancer. Att det bara är otur, som läkarkåren säger, tror jag inte på.

      Radera
    2. Ja, det tror inte jag heller på. Det värsta är ju att även om de inte vet vad det beror på så ska de ha förtroende fån patienterna att underkasta sig alla deras behandlingar. Så funkar det idag och det är jättehemskt att se sitt barn gå igenom en massa behandlingar, speciellt om det inte hjälper i slutändan om jag försöker leva mig in i det hela, men jag tror iallafall du bar henne igenom detta, du tog på dig.mycket av lidandet för hennes skull genom att du var med hela tiden, kanske led du till och med mer än henn, och jag tror det kan vara en tröst som förälder. Duverkar vara en riktig supermamma som kämpat och utstått det värsta medan din dotter fått uppöeva tröst och trygghet som lindrade och kanske till och med tog bort all smärta. En lejonmamma! Mvh, Lisa

      Radera
  3. Ni sitter som ett hjärta på filmen. Det var det enda jag såg genom tårarna. Tänker på dig varje dag.

    SvaraRadera
  4. Hände samma sak för mig nyss.att de spelade en låt som min mamma älskade.

    3 år sen idag/sen 24 juli 2012. Då min älskade mamma begraves, Var några som sjöng oxh spelade hennes favoritlåt "Smuk som et stjerneskud av Brødrene Olsen"
    *************************
    brukar lyssna på Guldkanalen via deras app, När de helt plötsligt spelar "Smuk som et stjerneskud av Brødrene Olsen"!:-)
    Precis på 3-års dagen efter mammas begravning

    / Hälsn, Natalie

    SvaraRadera