December är seg och tung.
Jag vill helst inte. Inte alls.
Jag vill bara få krypa ner under täcket och gå i ide.
Jag känner mig tröttare än på länge. Lägre än vad jag minns. Men jag tvingar mig att orka ändå.
Mitt i fyller jag år. Hur man ens kan bli äldre när ens barn inte får mer tid. Det är helt befängt.
Lillasyster anstränger sig för att jag ska bli firad.
Gör kort och köper paket.
Det som står högst upp på önskelistan är en omöjlighet.
Kanske önskar jag näst mest att INTE leva uti hundrade år. Utan bara så länge jag behövs.
En sak vet jag.
Och det är att vi tar oss igenom de kommande dagarna också.
Säkert blir de bättre än vad jag vågar tro.
Som alltid är det värre innan.
December är såååå jobbig.Håller definitivt med dej.Igår var vi på avd 322 och lämnade julgåvor till de som ligger inne över julhelgen.träffade Simons sköterska,konsult för hjärntumörer.Hon blev rörd över gåvorna.Det var med blandade känslor vi lämnade sjukhuset.Idag ortopeden för mej för att göra ett gips avtryck för en ortos känga.Har en skada i en fot pga diabetes och sorgen och saknaden har bidragit en hel del till denna skada.Tänk vad människokroppen kämpar......Julen blir lugn,lite mer på Annandagen då ungdomarna kommer hem.Hoppas att ni kan klara av julen så gott det går.Det blir ju aldrig mer detsamma.Kram Kia
SvaraRaderaTack Kia! Hoppas att er jul blev så fin den kunde!
RaderaTa hand om er! Och sköt om foten!
Kramar