fredag 18 december 2015

ont

Jag kommer när hon är ett bröst färre.
Jag motar bort tårarna.
Jag leder henne in på toaletten.
Undanröjer alla hinder på vägen.
Förbereder det som underlättar.
Jag drar försiktigt av den gamla sjukhusskjortan.
Leder den varsamt över infart, slang och nästan-tomt-glukosdropp.
Jag pillar rutinerat in samma dropp i den nya skjortan.
En vakande hand när hon tvättar händerna.
Sedan långsamt tillbaks till sängen.
Vänsterhanden rafsar bort täcket medan högerhanden leder.
Ögonen registrerar allt.
Gåbord.
Sängbroms.
Poxmätare.
Syrgasen i väggen.
Det gör ont att vara där igen.
Det gör ont med alla minnen och vetskap som forsar fram.
Det gör ont att det är lilla mamma.

8 kommentarer:

  1. Stor kram Camilla!
    Varför kan inte livet få vara fritt från cancer när det värsta redan har hänt?
    Önskar så att du slapp det här.
    Att din mamma slapp det här.
    All styrka!
    Många kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lena!!
      Ja, det borde räcka. Kan man tycka. Någon håller inte med. Bara att djupandas och göra allt så bra man kan.
      Kramar Camilla

      Radera
  2. En varm kram, finner inga ord <3
    /Annica

    SvaraRadera
  3. Tänker på er allihop lite extra idag! God jul och hoppas att den här dagen blir så bra som bara möjligt.KRAM finaste finaste Camilla!!<3
    / Tindra

    SvaraRadera