Så lämnar hon oss efter sin långa kamp.
Finaste Katarina!
Det är sen måndagskväll och jag tänker så intensivt på henne att jag kan förnimma henne i huset.
Det knäpper och knakar.
Det gör ju det i gamla hus.
Ändå tänker jag att det är hon. Att hon finns nära.
Senare får jag veta att det är då hon dör.
Bara några dagar före att det gått 2 1/2 år sedan Linnea lämnade oss.
Jag brister.
Förstås.
Trots att vi vetat och väntat.
Trots att jag trott att jag var mer härdad.
Jag kommer att sakna allt med dig, fina vän.
Du som levde livet så fullkomligt.
Jag hoppas att det är som du säger;
att du nu är med Linnea
Hur är det möjligt? Att vi står upp utan våra fina. Att en fin nu ska stå upp utan sin mamma. Hur får det vara så? Fuck cancer! Många kramar 💖
SvaraRaderaVi måste tro att det är så. Att vi träffar alla igen.....Varma kramar till er och givetvis till hennes fina familj. Elaka elaka cancermonster....
SvaraRadera