balans mellan vardag och sorg

Varför skriver du inte längre? Jag saknar det, säger M en dag.

Jag funderar. Jag undrar själv.

Jag tror att det är för att jag inte vill känna. Inte orkar känna.

Jag tror att det är för att det finns så mycket som är svårt. Som egentligen borde få mig att falla.

Och det går ju inte.

För jag står ju just nu.

Därför har strategin varit att trycka in allt längst in i bröstet. Låsa. Och kasta bort nyckeln.

Men det håller förstås inte.

Det blir för trångt.

Det sorgliga måste ut.

Livet, det där vanliga vardagslivet, rusar alldeles för fort.

Jag hänger inte riktigt med.

Så jag tror nog att jag börjar skriva lite igen.

Jag tror det blir bättre balans så.