tisdag 10 juni 2014

Redo

Så blir det dags för möte med försäkringskassan, rektor och läkare. 
Det går bra. 
Handläggaren verkade förstå att jag inte vet vart jag ska landa. 
Att jag nu bara måste träna på att gå till ett jobb. 
Utan barn till att börja med. 
Det går att vingla. 
Gå åt sidan. 
Byta riktning.
Den första september börjar jag.
Och jag tror det blir bra. 
Det svåraste har jag redan gjort.
I jämförelse blir allt enkelt.

6 kommentarer:

  1. Åh, vad fint att höra. Att det blev ett bra möte. Att du får sommaren på dig och att det blirvstart i lugn takt. Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lena! Jag tror att detta blir bra.
      Kramar

      Radera
  2. Camilla,det blir bra att börja arbetsträna.....du får känna att det är jobbigt i början.L klarade av att jobba 50 % ganska tidigt....vi är alla olika.Många undrade hur han klarade av att träffa barn som var i den åldern som Simon var i.Hans svar:Det här är mina elever...Simon var mitt barn.Det gör skillnad.Ha en bra dag...Kramar Kia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hoppas att jag känner som L en dag. Att jag åtminstone ska kunna få ha tryggheten i mitt gamla jobb. Men det är något bara tiden kan visa.
      Kramar

      Radera
  3. Vad skönt med ett bra möte! Att det kändes som de har förståelse. Det kommer att gå bra skall du se. Det kanske blir lite skönt att bara få skingra tankarna ett litet tag på annat. Försvinna på ett annat sätt. Andas på ett annat sätt! Kram Annelie

    SvaraRadera
  4. Så glad jag blir Camilla...jag tror att det kommer att bli jättebra! Det kommer inte att bli lätt, men lätt i förhållande till det ni har gått igenom. Du fixar det här, ta det i din egen takt. Det måste få lov att ta tid...Kram till er alla!/Susanne

    SvaraRadera