ont

Jag kommer när hon är ett bröst färre.
Jag motar bort tårarna.
Jag leder henne in på toaletten.
Undanröjer alla hinder på vägen.
Förbereder det som underlättar.
Jag drar försiktigt av den gamla sjukhusskjortan.
Leder den varsamt över infart, slang och nästan-tomt-glukosdropp.
Jag pillar rutinerat in samma dropp i den nya skjortan.
En vakande hand när hon tvättar händerna.
Sedan långsamt tillbaks till sängen.
Vänsterhanden rafsar bort täcket medan högerhanden leder.
Ögonen registrerar allt.
Gåbord.
Sängbroms.
Poxmätare.
Syrgasen i väggen.
Det gör ont att vara där igen.
Det gör ont med alla minnen och vetskap som forsar fram.
Det gör ont att det är lilla mamma.